Nu sätter jag mig framför den gnistrande brasan och sluter ögonen.
Känner värmen i ansiktet och drömmer mig bort. Då kanske jag kan
se människorna som levde här på gården för över två hundra år sedan.
Hur de i skogen här omkring fällde de noga utvalda träden, klyvde
stockarna med kilar och bearbetade dem för hand med enkla verktyg.
De tillverkade sina träföremål med tekniker som ärvts i flera generationer.
Ett hantverk som jag med glädje också har fått lära mig så att jag på
samma sätt kan skapa föremål med mina egna uttryck.
– Med ögats mått och skuren yta.
Åsa Luthman
*